Tänkte jag skulle få ur mig lite här vad som händer i mitt liv..

Har som sagt flyttat till egen liten lya, och här jag trivs jag som fisken i vattnet nu. Ska vara riktigt ärlig och berätta att det var väldigt jobbig i början. Eftersom jag och mamma haft en väldigt speciell mor och dotter relation så var det som att gå isär.. Det var väldigt tufft och det blev många samtal. Men med tiden kände jag att jag började känna mig trygg i mitt eget hem och jag börjar få iordning så som jag vill ha det.. Men fortfarande finns det ju saker jag vill ändra på. Så nu hörs jag och mamma åtminstonde en gång om dagen ;)

Mamma träffade ju sitt livs kärlek, Jan, och flyttade hastigt ihop med honom. Så det var ju inte bara jag som flyttade hemifrån, utan även hon. Så våran bas försvann ju helt. Båda startade ett helt nytt liv. Och jag tror att både jag och mamma växt i oss själva mitt uppe i allt detta.

Många tänker nog nu - känner hon inte att Jan tog mamma ifrån henne?
Som svar svarar jag: Nej, verkligen inte! Jag ser hur bra mamma mår och det är inte så att dom stänger ute mig. Dom står fortfarande med öppna armar och finns där. Det känns mer skönt för jag vet att mamma har det bra!

Jag känner även att jag och pappa kommit närmare varann än vi varit förut, vilket också känns jätte bra! Även där ett par samtal extra än vanligt :p. Och att mina vänner har ploppat upp som små söta svampar känns också otroligt bra, saknat er!

Är ofta hundvakt till världen goaste hund, Sorry. Hon fårmina dagar att gå så fort, och man får annat att tänka på. Och ett STORT plus är att man faktiskt kommer ut och går. Så puss på vovva!

Så att flytta hemifrån är både otroligt roligt och spännande samtidigt som det är tufft.

Är så glad att jag har er allihopa.