vaknade till ett ganska jobbigt samtalsämne.
fällde några tårar. hinner ju aldrig stanna upp och tänka så långt.
men nu tänkte någon åt mig och hjälpte mig på traven och tjoff så var det helt plötsligt tungt.

jag går i dina fotspår morfar. jag går i dina skor, dina täckbyxor, din jacka, din mössa och jag gjorde det du alltid gjorde som ingen annan fick lov till att göra. kapa ved. hoppas du såg  mig och att jag bevisade för dig att jag kan ;) och att alla fingrar och ben sitter kvar på kroppen ;) du tvekade inte på att man kunde men du var rädd att något skulle hända. men där ser du. puss!
älskar dig morfar och vill bara att du ska komma tillbaka. det är så mycket jag vill visa och dela med dig.
hoppas i alla fall att du är där och tittar när jag tar studenten ♥